Igår, på söndagsförmiddagen vägde jag valparna. Då upptäckte jag att tik 1 hade gått ner lite från föregående dag, tänkte att det inte behövde vara något att oroa sig för, under första dygnet kunde en del valpar tappa lite i vikt hade jag läst mig till. De andra tre valparna hade dock gått upp bra i vikt. Jag la till tiken till Mika för att dia flera gånger under dagen och hon åt, dock inte lika intensivt och aktivt som de andra. Framåt middagstid tyckte jag att hon blivit betydligt slöare och var inte alls sugen på att äta längre trots att jag la henne till bästa tutten efter att någon av de andra fått dia en stund. Richard kom hem och såg precis samma sak som jag. Jag ringde Ultuna och Albano, men fick inte så mycket mer råd än att testa stödmatning, så små valpar var knappt lönt att försöka behandla och ”naturen fick ha sin gång”. Richard satte sig i bilen för att åka och handla mjölkersättning medan jag ringde till några uppfödare för råd. Sagas fantastiska uppfödare Annika ryckte in direkt och kastade sig i bilen för att köra den en timme långa resan hem till oss för att hjälpa till. Tikvalpen blev snabbt sämre, vi kämpade på men hon tog ingenting. Annika kom och satte direkt igång med att försöka få henne att dia, men rätt snart insåg vi alla tre att det var kört och hon somnade stilla i Annikas händer 23.30.
Vad som var orsaken vet vi förstås inte, de första dygnen är kritiska för valpar och hon kan ha haft något medfött fel som inte var förenligt med liv eller så var det valpningen som drog ut för mycket på tiden, hon föddes först och det hade tagit en massa timmar innan hon till slut kom, de efterföljande kom ut betydligt snabbare och enklare. En annan tänkbar orsak skulle kunna vara lunginflammation, att hon drog ner fostervatten under valpningen. Vi vet inte och kommer inte heller få veta, ”sådant som händer alla” har jag fått höra och även om det är en klen tröst just nu så ligger det säkert en del sanning i det.
Celine var helt förstörd imorse när hon fick höra vad som hänt, hon fick vara hemma från skolan idag och har pysslat med ”begravning”, minnesstund och redigerat en tidigare ritad teckning. En av valparna har fått ett kryss och ett hjärta ritat över sig.
De andra fyra valparna är starka, matglada och fulla med liv och nu försöker vi fokusera på det och glädjas åt dem vi har.