Nu äntligen är valparna här, maken till seg och utdragen valpning hade jag aldrig kunna föreställa mig. Av oro för att det tog så lång tid utan några större framsteg åkte vi inatt in till Ultuna, i höjd med Väsby 04.45 tittade den första valpen ut i bilens baksäte, en pigg tik med nosen först.
Tik 1
Vi fortsatte ändå till Ultuna och väl där pratade jag med personalen, fick lite mat och vatten till Mika och bestämde mig för att invänta nästa valp i bilen. Om det skulle bli några komplikationer hade vi nära till hjälp annars så tänkte vi åka hemåt igen.
06:15 tittade ytterligare en tik ut, även denna med nosen först och hon började snabbt äta. Vi körde hemåt i sakta takt då det snöade rejält.
Tik 2
Efter en stund började Mika krysta igen och med baken först kom en hane 06:45
Hane 1
Jag hinner knappt få lugnt i valplägret innan nästa kommer som en raket 07.00, hane igen.
Hane 2
Eftersom vi sett fyra valpar på ultraljud började jag andas ut och konstatera att fördelningen blev perfekt, två av varje. Mika kommer dock inte riktigt till ro utan flämtar fortfarande, jag hinner inte fundera så länge på om det ska komma fler för precis när vi svänger in där vi bor kommer en sista tik med rumpan först. Klockan är då 07.40.
Tik 3
Fem fina valpar, alla födda i vår bil med mig och Wilmer som barnmorskor i baksätet. Med facit i hand borde vi ha haft is i magen och stannat hemma, allt hade ju säkert startat ändå, men det är svårt att fatta rätt beslut när det gäller, jag ville inte ta några chansningar med valparna och framförallt inte med Mika. Vi lastar ur barn och djur, bäddar rent och fint till Mika och valparna som snabbt kommer till ro och det är tydligt att Mika är klar. Själva stupar vi i säng några timmar helt utmattade. Allt slutade väl och Mika är en utomordentligt god mor.
Mika och tik 1
Tik 3 och Hane 1
